Min egen Skattkammare.

Vi ser framåt, vi ser framför vad som ej har skett. Vi tänker på sådant som vi hoppas ska ske. Sådan vi tycker ska ske i olika situationer. Vad som händer efter den här situationen vet vi inte, men vi kan fortfarande tro eller hoppas på vad som kan eller kommer att ske. Men vad händer när vi verkligen tänker på något som vi vill ska ske. När utvägen blir någon annan. Eller när du dras från drömmarna & fantasierna till verkligheten. En del drömmar är till för att slå in, medans andra gör att vi tycker verkligheten är orättvis.  

Vi tycker att vi lever i nuet & att framtiden formas utav det vi gör nu. På något sätt tror jag att många faktiskt redan vet eller hoppas på att deras liv kommer se ut i framtiden. Detta är olika mål som vi har. Som barn springer våra framtidsdrömmar iväg . Vi bara är utan att i själva verket ta så mycket ansvar över våra liv. Vi inser inte hur mycket som rör sig runt omkring en. Vi ser inte hur mycket som våra föräldrar har att tänka.

 Men att tänka allt för mycket, på saker & ting som inte har skett ännu är det då kanske dumt? Blir vi då kanske besvikna på våra liv om det inte blir som vi hoppats på. Vissa kan nog säga till sig själv: Varför hände det här inte mig? Varför blev det inte som jag hade hoppats på? När något sådant sker, det är då vi får tänka på vilka andra möjligheter som vi har nu istället. Trots att vi faktiskt hade tänkt att just så här kommer det att bli.